De senaste blogginläggen från min sida har väl varit allt annat än innehållsrika eller intressanta. De senaste veckorna har allt kretsat kring min bihåleinflammation med allt snorande och varande. Jag menar vad betyder allt detta. När unga människor dör, barn förlorar en förälder och en man förlorar sin älskade. Man kan inte annat än bli berörd, förundrad över hur människan är skapt och hur tapper den är. I allt mörker finns en kämparanda, en glöd som är svår att besinna. Man kan bara inse att vi människor är tappra men att allt detta lika fort kan ta slut. 

Man inser, eller egentligen vet man väl det innerst inne men man blir åter påmind om att nästa gång kan det vara min tur eller någon som står mig nära. Man får åter insikten om vad ; att ta en dag i taget handlar om. Att man ska ta tillvara på nuet och leva för stunden. 

Dock är människan även skappt så att i morgon eller kanske nästa vecka är man tillbaks i samma ruta, där man kan gnälla över att dammsugningen inte är tillräcklig, barnen inte har hela kläder eller att man jobbar för mycket. Samtidigt som det är löjliga saker att klaga över, behövs nog även dessa bagateller och ovidkommande eftersom  vi även i dessa lägen är skapta som vi är. 

Tappra, fantastiska och modiga, samtidigt klagande, trista och jobbiga. Det är väl allt detta som gör oss till de vi är. Med dessa ord, kryper jag i säng med min älskade make på den ena sidan och min ena son på den andra. Jag är verkligen lyckligt lottad=). 

Kram och god natt!!!!