De senaste blogginläggen från min sida har väl varit allt annat än innehållsrika eller intressanta. De senaste veckorna har allt kretsat kring min bihåleinflammation med allt snorande och varande. Jag menar vad betyder allt detta. När unga människor dör, barn förlorar en förälder och en man förlorar sin älskade. Man kan inte annat än bli berörd, förundrad över hur människan är skapt och hur tapper den är. I allt mörker finns en kämparanda, en glöd som är svår att besinna. Man kan bara inse att vi människor är tappra men att allt detta lika fort kan ta slut. 

Man inser, eller egentligen vet man väl det innerst inne men man blir åter påmind om att nästa gång kan det vara min tur eller någon som står mig nära. Man får åter insikten om vad ; att ta en dag i taget handlar om. Att man ska ta tillvara på nuet och leva för stunden. 

Dock är människan även skappt så att i morgon eller kanske nästa vecka är man tillbaks i samma ruta, där man kan gnälla över att dammsugningen inte är tillräcklig, barnen inte har hela kläder eller att man jobbar för mycket. Samtidigt som det är löjliga saker att klaga över, behövs nog även dessa bagateller och ovidkommande eftersom  vi även i dessa lägen är skapta som vi är. 

Tappra, fantastiska och modiga, samtidigt klagande, trista och jobbiga. Det är väl allt detta som gör oss till de vi är. Med dessa ord, kryper jag i säng med min älskade make på den ena sidan och min ena son på den andra. Jag är verkligen lyckligt lottad=). 

Kram och god natt!!!!

Jäklar så less jag är på detta. Under de senaste tre veckorna har jag mer eller mindre varit dundersnuvig och haft hosta. Försökt jobba något pass därimellan men kan tänka mig att de förstört mer för tillfrisknandet än vad jag kunnat tro innan. Tur i oturen är väl att barnen varit jätte sjuka också med jämna mellanrum. Denna vecka har jag sovit, sett på tv och film med pojkarna och inte gjort något alls. Är trots detta fortsatt snorig, hostar nästan i hjäl mig nattetid och har ständig huvudvärk. Värk i lederna och att ta sig från soffan till köket upplevs som jobbigt. Detta är verkligen inte roligt, dock verkar det som var och varannan som är sjuk har en långdragen förkylning som mig..Men jag börjar fundera om det verkligen ska hålla på såhär länge. Har provat Sinova för bihålerna, tar kortisonnässpray just nu och druckit slut på all hostmedicin här hemma. 

Maken börjar tycka det är lagom trist att jag inte orkar göra någonting, barnen är rätt less. Tur Melwin är hängig så att han orkar inte bry sig. Det blir ju sådär lagom roligt när februarilönen kommer, eller så inte..Fy fasen. 

Jag bara hoppas att det ger sig och att det blir lite bättre, annars kanske man bör ringa hälsocentralen, men jag brukar dra mig in i det längsta inför att ringa, kanske beror det på att jag själv jobbar inom sjukvården. Eller vad kan de egentligen göra???

Jag hoppas jag snarast blir bättre och att jag orkar börja skriva lite här på bloggen, allt mitt fokus blir på att orka dagen och ta mig runt. 

Vi hörs, Malin

Känns som om detta snorande aldrig tar slut. Är grymt less just nu. Har inte ens orkar skriva en mening på bloggen eftersom jag knappt orkat något den senaste tiden. Var hemma med Malte i slutet av förra veckan eftersom han var sjuk också. Trodde att vi skulle bli piggare men icke det. Har snart kört slut på all nässpray och idag köpte Micke Sinova, får prova att ta det några dagar för att se om det blir någon skillnad. Har inte kunnat andas genom näsan på över en vecka nu. Jag är desperat!! Har provat med koksaltlösning men det är bara allmänt otäckt. 

Tur jag har mina serier, just nu ser jag the good wife. Inget ögongodis direkt men det funkar. Får lite tidsfördriv i allafall. Min passion den senaste veckan, massor, massor med mumsig kall glass 

Nästa gång jag skriver är det bäst att denna förkylning är borta, annars!!!!