Ännu en dag i paradiset går mot sitt slut. Idag har vi hyrt en taxi för en hel dag och åkt runt ön. Vi började i en liten fiskeby, där pojkarna blev fascinerande över alla olika fiskar, de fick även smaka nyfångade räkor. Vi besökte även en stor buddha-staty samt ett utkikstorn. Sen tittade vi på ett träd som sägs vara 500 år.

Vi besökte även ett vattenfall där man kunde bada. Pojkarna njöt för fullt och hoppade från klippor. De ville aldrig ge sig. Vi såg en del andra stränder, men vi tycker att vi bor bättre.

På eftermiddagen stannade vi vid en vacker viewpoint över än annan fiskeby på andra sidan ön. Vi fikade i denna by och pojkarna hade mycket att titta på. Mio fick en alldeles egen hängmatta att sova i under taxiresan. Så han sov väldigt mycket.

Barnen gav dagen 10 pluspoäng, väldigt nöjda killar. När vi kom tillbaks blev det ett aftondopp med de utvilade morföräldrarna.

Till middag provade Melle nuddelsoppa och Micke åt en red currysoppa, extremt spicy. Kyparen småskrattade när han kom in med currysoppan, men den gick ned ändå. Till efterrätt blev det bananasplit, mums.

Nu är även jag mindre snorig och alla andra mår bra. Dock längtar ingen av oss hem, det börjar ju närma sig. Men först en dag till i paradiset.

Puss och kram alla fina människor!!!

Så har vi allesammans förutom kära maken provat fiskspa. Och som vi alla skrattade och tjöt av detta. Barnen ville aldrig kliva ur. Efteråt gick mina killar hem och jag samt mina föräldrar stannade kvar och tog en oljemassage. Pappa är mest fascinerad av att allt är så billigt här nere. I går var också dagen med stort D, jag tog en löptur med Micke, ute i 30-gradig värme, påhejad av thailändare rodde jag i mål, dock känns det som om bukomfånget ökat kraftigt.

Men till den största händelsen: Mio har börjat säga "mamma". Och inte bara en gång heller, utan typ så fort han blir lite grinig. Vi bor fint här på Kacha Resort, med två fina poolområden, och matmarknad rakt utanför hotellet där man kan köpa shakes, grillspett, vårrullar eller frukt väldigt billigt. Pappa tycker det är för billigt så han köper alltid dubbelt av allting.

Pojkarna har kommit in i vardagen och är lugna och snälla. Storkillarna utforskar omgivningarna medan minstingen övar på att krypa.

Ta hand om er alla där hemma!

Vi drog oss rätt länge imorse, då jet-laggen fortfarande sitter i. Kom ned till frukosten innan de stängde iallafall. Mina två herrar med sötsug (maken och mellansonen) fick sitt sötsug tillfredsställt då det fanns wienerbröd, muffins och andra bakverk till frukost. Det fanns i princip hur mycket som helst att välja på. Tyvärr vågar jag fortfarande inte ge mig på varken bacon eller ägg, då jag fortfarande är lite rädd efter gallproblemen.

Lite panikslaget vände vi uppe i rummet på våning 18, för att hämta badkläder o dyl, och var övertygade att det inte skulle finnas en enda solstol kvar. Men vi blev rätt chockade när vi kom ned och fann jättemånga lediga. Det var rätt många asiater  på hotellet och de var spårlöst försvunna nere vid poolen. Istället var det mest bara svenska, finska och engelska barnfamiljer. Thailändarna kom istället sen vid 5-snåret då solen var på väg ned. De var nog inte lika soltörstande som oss bleka skandinaver.

Mellansonen trivdes som fisken i vattnet. Efter lite sedvanligt tjatande på att mamma och pappa skulle åka med i vattenrutchbanan klarade han sig för det mesta själv, givetvis under uppsikt.

På eftermiddagen blev det lågvatten i havet, så då kunde man ta sig ett dopp där och svalka av sig, samt samla snäckor på stranden. Efter lite snacks på balkongen och en riktig god middag somnade mellankillen i princip på restaurangen. Man märker vad en dag med sol och bad kan ta på krafterna.

Ursäkta kepsvalet på den första bilden ;-)

På återseende!

Tänk vad åren går fort har inte skrivit här på allvar sen vi var i Australien. Men jag tänkte liksom försöka skriva en rad eller två när vår Thailands resa nu närmar sig med stormsteg. Nio dagar till avfärd, härligt och lite spännande att resa med vår senaste nytillskott. Om Mio är lik sina brorsor kommer det att gå alldeles utmärkt. I framtiden lovar jag att lägga till några härliga bilder så ni blir lite lätt avis. På återseende!!

Det bästa dagen är ju i dag=)  Ja ni kanske  tänker att det är för att jag får äta semlor, jo det är ju faktist riktigt mumsigt och gott för en gotteälskare som mig. Men det är när man har vakat av efter tre nätter och inser att man är ledig i morgon, en sån skön känsla. Har endast en natt till denna vecka, annars är jag ledig, jippi.

I morgon ska jag och Malte ta och trängas bland andra bokälskare för att se om vi hittar några nya spännande barnböcker, ja det är som med allt annat, det är mest shopping till pojkarna.

Hoppas också att Malte är på humör så att han fixar att följa med mig på Lindex och prova någon ny tröja, har inte en enda som passar eftersom jag har en tendens att öka i vikt hela tiden. Ja det är inte heller så att jag aktivt jobbar för att minska i vikt eller så...Men det är endå jobbigt att inta ha något som passar. Hade väl som tänkt ta tag i detta, men det går dagar och veckor och jag hittar ingen som helst motivation, vet att det finns eller har i allafall funnits. Har ju en gång i mitt liv gått ner och hållt det ganska länge. Kanske hittar man denna motivation någon dag, tills dess får jag se ut som jag gör, i egentligen är det väl inte så att jag misstrivs, men det är jobbigt att inte ha några snygga kläder som går upp eller ner i midjan=). Det är med glipor är väl inte direkt modernt =), man kanske skulle ha en sån där, vad kallas det gördel?

Att hitta motivation finns inte på karten, har besvärats med dennna förkylning/bihåleinflammation i veckor, tror det är 8 närmare bestämt. När jag tror att det ska bli bättre, börjar varet om igen och så håller det på. Min största motivation ligger för att bli av med detta. Så att man åtminstonde kan orka sig till gymmet.

Hade två pass på schemat under sportlovet, nöjd och glad med detta. Men eftersom det endast är 75% så finns det tid att göra, så i dag trillade sms om jobb in, det blir inte så ledigt lov för ungarna som jag först trott. Tur de är vana=) med mig och mitt jobbliv. 

Nu ska jag och maken min tillbringa en stund i tvsoffan innan sängen kallar.

PÅ återseende, kramar Malin

Efter helgs jobb och två nätter så är jag äntligen ledig tills på lördag natt, men då är det tre nätter på rad. Det har varit rätt mycket på jobbet, det känns som om man går och går utan att komma till gå. Men sjuksköterske jobbet innebär ju att man inte aldrig blir kvar, det finns alltid någon att hjälpa, prata med. Det är väl även det som gör det till världens bästa jobb =). 

Kunde ha jobbat en extra natt i natt, men föregående natt kände jag att det irriterade i halsen och jag kände mig mer trött än vanligt. Så det blev att vara hemma i stället, sitter i min ensamhet och ser en gammal kärleksblaska med en loka och nötter som tilltugg, Maken är som vanligt och dömer och mina älskade grabbar sover sen länge. 

Jag sitter även och surfar runt och tittar på olika reser, drömmer mig bort och funderar hur länge det kommer att ta innan vi kommer oss ut på en ny resa, tänka sig att man aldrig kan vara nöjd. Trots att vi varit borta nästan hela hösten längtar och drömmer jag om nästa resa. Men först måste pengar sparas och sparas. 

Jaha ska väl fortsätta min mysiga (ensamma) filmkväll!!!!  

På återseende, kramar 

De senaste blogginläggen från min sida har väl varit allt annat än innehållsrika eller intressanta. De senaste veckorna har allt kretsat kring min bihåleinflammation med allt snorande och varande. Jag menar vad betyder allt detta. När unga människor dör, barn förlorar en förälder och en man förlorar sin älskade. Man kan inte annat än bli berörd, förundrad över hur människan är skapt och hur tapper den är. I allt mörker finns en kämparanda, en glöd som är svår att besinna. Man kan bara inse att vi människor är tappra men att allt detta lika fort kan ta slut. 

Man inser, eller egentligen vet man väl det innerst inne men man blir åter påmind om att nästa gång kan det vara min tur eller någon som står mig nära. Man får åter insikten om vad ; att ta en dag i taget handlar om. Att man ska ta tillvara på nuet och leva för stunden. 

Dock är människan även skappt så att i morgon eller kanske nästa vecka är man tillbaks i samma ruta, där man kan gnälla över att dammsugningen inte är tillräcklig, barnen inte har hela kläder eller att man jobbar för mycket. Samtidigt som det är löjliga saker att klaga över, behövs nog även dessa bagateller och ovidkommande eftersom  vi även i dessa lägen är skapta som vi är. 

Tappra, fantastiska och modiga, samtidigt klagande, trista och jobbiga. Det är väl allt detta som gör oss till de vi är. Med dessa ord, kryper jag i säng med min älskade make på den ena sidan och min ena son på den andra. Jag är verkligen lyckligt lottad=). 

Kram och god natt!!!!

Underbara, underbara lördagskvällar. Trots att det är cirka 30 minus grader ute, så har vi haft en härlig eftermiddag här hemma. Vi fick trevligt främmande vid fyra, barn i samma ålder som våra, riktigt roligt och kul för barnen. Efter en stunds springande hit och dit så lekte alla tillsammans, så roligt när det är flera barn i huset. Samt att det är trevligt med lite vuxet sällskap=).

Det är också helt underbart eftersom det gått en hel dag utan tryckande huvudvärk, jag mår mycket mycket bättre och det känns som om denna förkylning äntligen har börjat ge med sig. Men det har tagit tid, vill jag lova.

I morgon väntar hockey och simträning för Melwin, tur Micke ska stiga upp med Melwin på morgonen så jag förhoppningsvist får sova ut, eftersom jag ska jobba natt söndag och måndag. Riktigt roligt. Älskar verkligen mitt jobb som sjuksköterska, jag har verkligen valt rätt. Det kan inte finnas något mer givande och tillfredsställande jobb. Ja det kanske vore roligt med en egen tjänst och bättre lön, men annars så, jag ska inte klaga, trivs verkligen. Det är underbart att få träffa nya spännande människor varje dag. Den ena dagen är inte den andra lik.

Nu lite myspys i soffan med elden sprakande från brasan och med tomma chipsskålar framför oss.

På återseende, kram!!!