Tänka sig om två veckor sitter jag hemma i Skellefteå igen. Som tiden har sprungit i väg de senaste dagarna här på Koh Chang. 

Klart jag längtar hem lite gran, till alla nära och kära, men det övriga känns inte alls så roligt. Eftersom vårt hus är en enda stor byggarbetsplats och att vi har ungefär 100 saker att fixa med huset, samt att vi måste välja rätt och bra golv det första som vi gör när vi kommer hem så att de kan lägga in det.

Frågan är ens om vi kommer att ha allt klart innan jul?? Julpynt det får bli nästa år det. Som tur är ställer mina älskade föräldrar upp så att vi kan bo hos dem i dagar/veckor tills man kan bo i ens eget. 

Det känns trist eftersom när man varit borta så här länge den man vanligtvist längtar mest till är ens eget hus och säng och nu får man inte ens bo där. 

Annars känns det rätt surt med alla pengar som skall ut för renoveringen, eftersom man nu spenderat massor med pengar på resan känns det tungt att minst lika mycket ska ut direkt man kommer hem. Men allt löser sig. 

Lite tungt att tänka på allt detta klockan sju på morgonen. Pojkarna sover och jag sitter och lyssnar på våra ryska grannar som inte vet hur man ska sänka rösten så här på morgonen. 

Jag vet också att det bara är att njuta de sista dagarna innan verkligheten tar vid. Tur vi har våra föräldrar, tur vi har varandra och tur att vi har haft dessa underbara veckor bara vi fyra tillsammans.

Vi ses, kramar från en något morgontrött Malin